Allmänt

Sophie mitt lilla snöhjärta.

2011-11-17 20:51 #0 av: mjuhm

Känner att jag måste få skriva av mig, är så otroligt lycklig & har aldrig tänkt på att jag & min lilla Sophie gjort så otroliga framsteg på 2 år! Och att se hur lycklig & hur bra hon har det jämfört med förut gör mig gråtfärdig!

Uppväxten var hård

Hennes liv har väl inte direkt haft den bästa starten. Hon föddes en vår, den 10 maj 2008 på en gård där dom hade hästar, får, getter, kaniner, marsvin & hela köret. Hon var den ända vita i kullen. Vart sjuk som liten & stöttes bort från mamman. Efterssom inte ägarna gjorde nånting åt detta så ringdes vetrinären av deras väninna så Sophie kunde börja äta igen & tillslut blev hon helt frisk. Stödmatades tills hon blev nog gammal för att klara sig själv. Vart osams med mamman & flyttade till en egen bur, vilket var en liten råttbur! Där bodde hon i sin egen avföring, hade tover fulla pälsen, otroligt långa klor, äckligt långa tänder & fick varken mat eller vatten. Vintern 2009 hade dom bestämt att avliva Sophie. Men vid ett års ålder är det ingen frisk kanin som ska behöva lämna jordelivet. Utan Sophie åkte till vetrinären igen för att klippa tänderna, sen fick hon flytta hem till mig. Hon hade svårt att lugna ner sig & var hela tiden upp i varv. Var otroligt stressad, så hon fick först skutta omkring i buren med fräscht vatten, nytt hö & lite pellets. Hon var otroligt mager & stackars liten, toverna i pälsen måste ha luggats nå fruktansvärt!

En aggressiv & stressig period

Jag trodde aldrig att Sophie skulle bli en normal kanin. Hon var otroligt aggressiv & satt & skakade i buren. Man kunde inte ta ut henne utan att hon sprattlade & blev skiträdd & stressad. Hon åt & drack normalt. Men efterssom jag inte kunde ta ut henne (var helt omöjligt, hon högg & morrade) så satt toverna kvar där & man kände verkligen inte hennes rygg, toverna var allt för många. Stackars Sophie.. Tillslut, efter mycket godis & kämpande, kunde man ta upp henne för att förflytta henne några meter. Dock var hon fortfarande sprattlig, morrade & högg i princip hela tiden. Hon högg min lillebror i kinden en gång vad jag kan minnas.. Jag var påväg att ge upp, jag orkade verkligen inte hennes betéende. Men efter varje sån tanke, tänkte jag alltid "En till chans får hon". Tror ni det blev många chanser? Oja. Efter ungefär ett år. Då lilltjejen fyllde 2 år, kunde man åtminstone lyfta henne & till och med ha henne i knät några längre stunder. Det var då jag visste att den här kaniner kommer bli något stort en dag. Dock, blev jag inte av med hennes stress.

En underbar förändring!

Det är så sjukt att tänka att den här besten har blivit den gosigaste 6 mest älskvärda kaninen i hela världen. Idag är hon 3½ år, lever & har det otroligt bra. Kommer alltid fram till buren för att mysa & kan ligga & gosa i timmar. Hon är så otroligt kelsjuk & det har hänt flera tusen gånger att hon somnat. Vi har helt blivit av med hennes stress & hon är världens snällaste kanin. Hon gör aldrig illa andra djur. Är snäll mot marsvinen, hamstrarna & till och med vår andra kanin, som inte är så snäll mot Sophie. Sophie är familjens pingla nu, & förut var hon familjens best. Fy vad hon har förändrats, & jag är så glad att vi gjort såna framsteg! Har nu lärt henne kommandot "Puss". Hon pussar mig alltid när jag kommer fram till buren (buren är i min huvudhöjd typ) för hon vet att jag alltid har med mig nåt gått & ingen puss - inget godis. ;) Sötnosen min!

Älskar dig mitt lilla Snöhjärta.
Anledningen till varför hon kallas Sophie Snöhjärta, är för att hon som sagt var den ända vita i kullen.

 

Anmäl
2011-11-19 07:56 #1 av: [toftaholmskaniner]

Vilken härlig förändring! :)

Anmäl
2011-11-19 14:31 #2 av: mjuhm

#1 Ja :')

Anmäl
2011-11-29 09:02 #3 av: ymmmi

vart tårögd av din berättelse =)

Anmäl
2012-01-24 22:06 #4 av: mjuhm

#3 :')!

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.